jonnaaan

Jag har en vän som har många vänner.

Hon vårdar dem ömt trots sina spruckna händer. 

Med bomullshandskar beiga som sik,

lugnar hon dem i derast ångest och panik. 

Hon följer med dem på äventyr,

och fixar och donar med deras bestyr. 

Hon är en axel jag får gråta på,

medan hon håller mig ömt,

med bomullshandkskarna på.